Ciao Finland

Första måltiden tillbaka blev finsk mat, såklart. Fisk och nypotatis.

 Detta var alltså på lördag, samma dag jag landat. Nästa dag bar det av till Hfors och på måndag började mattakursen på Hanken. Första kvällen tillbaka i Hfors gick jag och min syster på Memphis för lite USA-feelis, men det gick inte så bra. Är man i Finland så är man i Finland och inte i USA. Det lärde jag mig snabbt.

Up in the air

Att flyga över Atlanten var svårare än jag föreställt mig. Nu menar jag inte bara mentalt utan fysiskt också, haha. Skrev redan om packningen jag hade med mig. Mina hostföräldrar hjälpte mig bära allt till flygfältet, så först i säkerhetskontrollen prövade jag på att bära allt själv. Inte enkelt. Fick dessutom veta på flygfältet att jag hade ett extra planbyte i Chicago, så allt som allt flög jag med fyra olika plan. Från Minneapolis flög jag till Chicago, från Chicago till Charlotte i North Carolina, därifrån flög jag till Munchen och först från Munchen in till Hfors. Med min vanliga tur landade jag alltid i ena ändan av flygfältet och nästa flyg gick från helt andra ändan. Hade dubbla kläder på av allting, så det blev lite varmt att släpa allt mellan flygen. Som tur är fick jag min carry-on gatecheckad gratis på varje plan, för den var för stor att rymmas in i planet... Ville bara sätta mig ner och gråta mellan varven jag skulle springa till de olika gaterna, det var så tungt och hett. Men med pauser i korridorerna gick det till slut, och jag missade inget plan.
Eftersom jag knappt sovit nåt föregående natt dåsade jag till på flygen ganska ofta, utan att kunna sova ordentligt på ett enda av dem. Hade konstiga drömmar hela tiden, och varje gång jag vaknade till undrade jag var jag var. Försökte räkna i huvudet vad klockan var och kom fram till att jag kommer landa MN-tid vid soluppgången. Tänkte att då får jag iaf se Minneapolis vackra glas-skyskrapor blänka i soluppgången, tills jag kom på att jag ju flyger FRÅN Minneapolis, inte TILL. Varje gång jag slöt ögonen såg jag olika episoder utspela sig framför mig från mitt år i USA, och när jag vaknade trodde jag att jag var kvar där.
På det längsta flyget från North Carolina till Tyskland kollade jag på olika filmer från min egen TV-skärm tills jag inte orkade mer. Det var redan mitt  i natten och beckmörkt utanför fönstret. Då kom tårarna och jag kramade mina fotografier jag hade med mig. Den tyska tanten bredvid mig pratade ingen engelska utan pajade mig på kinden och tittade på mina fotografier, gav en näsduk då och då. Hon knagglade fram att det blir nog bra och pratade lite tyska också. Där satt jag och snyftade i min pink velourdräkt och tittade på stjärnorna i min ensamhet på ett fullproppat plan.
När den 30 timmar långa resan äntligen var över var jag så trött att jag inte ens hörde att de ropade upp mitt namn i högtalaren på Helsingfors-Vanda. Väntade istället på min rosa kappsäck som aldrig kom. Utmattad fick jag höra att den blivit i Munchen. Seriöst. De fick den på tre olika plan i USA och över Atlanten, men Tyskland-Finland lyckas inte...
Sist ut ur terminalen kom jag ju då och möttes av familj och bästa kompis med USA-flaggor och välkommen hem-skylt. Och Starbucks-kaffe. På vägen hem tror jag att jag babblade ganska mycket strunt, min hjärna hade väl släppt taget nånstans i luften.

Och nu glömde jag varför jag började skriva det här, hamnade nog in på fel spår nånstans på rad två kanske.

Packing

Packandet var ju ett projekt i sig. Tur så hade jag kunnat skicka hem saker med min familj när de kom till New York och två kappsäckar med Henna när hon åkte till Finland på semester i början av sommaren. Så hur kom det sig att både Ida och CC fick flera kassar med saker, att det blev 3 papperskassar över som Henna ska hämta nästa sommar och ännu fler kassar (vill inte ens tänka på det) som åkte i soptunnan. Så hur kommer det sig att jag ändå hade problem?

 

Haha hade gärna tagit med Mykenna och James! Hade ju allt utspritt på nedersta våningen för att enklare kunna se vad som ska vart, när James kommer ner och utbrister: "Men Jennica, varför har du gjort en så här stor OREDA?" Kunde ju inget annat än skratta mitt i kaoset åt gullungen. När jag förklarade att det inte är en oreda utan att jag packar, så tittade han omkring sig på alla sakerna och utbrast sedan att han kan komma med mig till Finland så att jag kan lägga alla mina skor i hans kappsäck :) Hur gullig får man vara?

Men tyvärr stannade ju James i USA och jag fick klara mig själv med mina skor. Hade iaf Ryan som hjälpte till. Jag tyckte själv att det fortfarande rymdes hur mycket som helst i kappsäcken när han insisterade på att väga den. Hmm, då var den 60 pounds redan när gränsen är 50... Så ja, bra med hjälp :) Hamnade packa om åtminstone 8 gånger, om inte fler, och lite överloppsgrejer hamnade jag föra till posten och betala mig sjuk för att shippa till Finland. Amy packade min handväska sista kvällen, fick det inte att fungera själv. Scrapbooken fick jag ta i handen, plus en carry on-kappsäck som var 30 pounds över gränsen. (Schhh, det behöver ingen få veta) Men den stora kappsäcken gick fast, och de lät den slinka undan tyngdbegränsningarna på flygplatsen. Hur jag fick allt med mig på 4 olika plan är en annan historia, och mina armar blir gelé bara jag tänker på det.

The Blondes took me to dinner

Hade en sista shopping och middag med mina blondiner, som vi så ofta gjort under vårt år tillsammans.

 Ingen brist på skor i DSW

 

Haha det här var nytt! Healthy Parking. Parkeringsplatsera längst bort från köpcentret. Hilarious. Såklart parkerade vi där så vi med gott samvete kunde trycka i oss T.G.I. Friday lite senare ;)

 

 Sen gick vi alltså på en av våra stamkundsrestauranger. Beställde vad vi alltid beställer, var och en med våra egna ändringar till menyn, haha. Vår stamservitör var också på jobb och fick inte vårt bord, men senare kom han och bar ut vår mat i alla fall, haha. Guld värt :) Sen avslöjade Ida och CC att de bjuder på middagen, eftersom de sett hurdant problem jag redan hade med packandet haha, så de ville inte göra det värre med någon grej att släpa hem. Bara en au pair tänker som en annan au pair :) Älskar er tjejer!

  Efter tre rätters på Friday's ser man ut så  här. I alla fall gör jag det. Och man får alltid lunch dagen efter för det är så mycket mat :) Vad är bättre än det?

Goodbye party

 Här kommer nu några inlägg framöver om min sista vecka i USA.

Hade två olika hejdå fester, en hemma hos min familj med vänner till familjen och lite släkt plus några av mina vänner, och en med kompisar på en restaurang. Det var många som inte kunde komma som jag träffade under veckan istället, och många som jag inte alls såg, som var out of town eller för någon annan orsak.

Fick den ljuvligaste presenten av min hostfamilj, ett charmbracelet med bl.a James och Mykennas birthstones. Älskar det, har det på mig nästan varje dag. Så om ni tycker jag är störande med mitt klirrande ljud varje gång jag rör på mig får ni hålla det för er själva, tack :)

Fick en rosa tårta :) Utan frosting dessutom, tack!

 

 Ingen hade undgått faktumet att jag köpt två långklänningar i Cali, så det tog inte länge innan pressen på att visa upp dem blev för starkt. Här är ena.

Amy och jag

Min hostfamiljs kompisars barn och mina egna hostbarn

 Mykenna och James

Blondinerna samlade än en gång :)

 

Följande dag träffades vi hemma hos Henna i downtown Minneapolis först och gick sedan till Crave, en av mina favoritrestauranger downtown.

Dustin, Max och Brett

Ida, Kate och Theresa

Ida, min knäppa blondin :)

Henna och Sandra

Mary, Ruth och Henna

Ida och CC!

California part two

Efter att Kate hade åkt hade vi ju egentligen sett alla sevärdheter, så vi kunde luta oss tillbaka och njuta av att bara vara i Californien. Vi satt mycket på restauranger och barer, nåt vi inte hade kunnat göra med Kate eftersom hon inte hade id. Hollywood blev det nästan varje kväll, varvat med L.A Live, downtown, K-town, Beverly Hills, Pasadena, OC och några andra ställen utanför Los Angeles dit vi kunde åka eftersom Hennas systers pojkvän hade bil och tog med oss på utflykter ;) Träffade också mycket av Hennas vänner, så dem umgicks vi också med en hel del.

Här gick rättegången mot Michael Jacksons läkare.

 

Huntington Botanical Gardens. Vi valde den varmaste dagen att åka dit, så vi fick svalka oss inomhus i luftkonditioneringen emellanåt.

 På exakt det här stället spelades en av mina favoritfilmer in, The Wedding Planner! I The Japanes Tea Garden i Huntington.

 Kaktus!

Pub i Hollywood, på Walk of Fame

Det är ingen myt att det bara är filmmänniskor som hänger i Hollywood, festade till exempel med en producent och en kameraman en kväll. Den här av den klängigare sorten.

Bjöd över några av Hennas kompisar några kvällar.

 Santa Barbara!

 På väg hem från Santa Monica dit vi åkte med Henna och Sini för att shoppa och bara hänga. Frozen Yoghurt är bäst :)

 Bar/restaurang på Sunset Boulevard!

Laguna med Sini

 Laguna med Henna

 Bar i Hollywood

 L.A Live

 The Grammy Museum

Downtown Los Angeles

 

Spenderade en dag hos Sinis pojkvän och hans rumskompis i yberdowntown med pool på taket!

Är nåt alldeles extra att simma med skyskraporna framför näsan

 Måste testa Jansers Prinsessan på ärten-säng med utsikt över Hollywood-skylten från fönstret. Nejdå, jag är inte avundsjuk. Inte på poolen och inte på lägenhetens läge. Och inte på sängens höjd heller. Kunde röra taket när jag stod upp...

 

Det finns en bar uppe på hotellet The Standards rooftop, dit vi slapp in en stjärnklar kväll. Skyskraporna runt omkring oss glittrade i natten mitt i Los Angeles downtown medan poolen lyste djupblå. (Ja, det fanns en pool vid baren)

En bar jag absolut rekommenderar för den som befinner sig i Los Angeles! Lite dyr kanske, men absolut värt det.

 

 Dags att packa!

 

 

Sista dagen spenderade vi i Beverly Hills på Beverly Drive och Rodeo Drive, där vi gick omkring bland lyxaffärerna och hade brunch innan vi åkte till flygfältet.

(Beverly Hills in my heart, ni skulle sett alla lyxbilarna där! Vilka ni ju vid det här laget vet att jag är svag för)