Packandet var ju ett projekt i sig. Tur så hade jag kunnat skicka hem saker med min familj när de kom till New York och två kappsäckar med Henna när hon åkte till Finland på semester i början av sommaren. Så hur kom det sig att både Ida och CC fick flera kassar med saker, att det blev 3 papperskassar över som Henna ska hämta nästa sommar och ännu fler kassar (vill inte ens tänka på det) som åkte i soptunnan. Så hur kommer det sig att jag ändå hade problem?
Haha hade gärna tagit med Mykenna och James! Hade ju allt utspritt på nedersta våningen för att enklare kunna se vad som ska vart, när James kommer ner och utbrister: "Men Jennica, varför har du gjort en så här stor OREDA?" Kunde ju inget annat än skratta mitt i kaoset åt gullungen. När jag förklarade att det inte är en oreda utan att jag packar, så tittade han omkring sig på alla sakerna och utbrast sedan att han kan komma med mig till Finland så att jag kan lägga alla mina skor i hans kappsäck :) Hur gullig får man vara?
Men tyvärr stannade ju James i USA och jag fick klara mig själv med mina skor. Hade iaf Ryan som hjälpte till. Jag tyckte själv att det fortfarande rymdes hur mycket som helst i kappsäcken när han insisterade på att väga den. Hmm, då var den 60 pounds redan när gränsen är 50... Så ja, bra med hjälp :) Hamnade packa om åtminstone 8 gånger, om inte fler, och lite överloppsgrejer hamnade jag föra till posten och betala mig sjuk för att shippa till Finland. Amy packade min handväska sista kvällen, fick det inte att fungera själv. Scrapbooken fick jag ta i handen, plus en carry on-kappsäck som var 30 pounds över gränsen. (Schhh, det behöver ingen få veta) Men den stora kappsäcken gick fast, och de lät den slinka undan tyngdbegränsningarna på flygplatsen. Hur jag fick allt med mig på 4 olika plan är en annan historia, och mina armar blir gelé bara jag tänker på det.
No comments:
Post a Comment