Efter att jag droppat av barnen i skolan åkte jag via Target, 'butiken där allting finns', för att köpa presentpapper till James födelsedagspresent och lite plåster (fråga inte varifrån jag fått ett blödande sår på armbågen, för jag vet inte).
Kom hem med inte bara plåster och presentpapper som inte blev presentpapper utan en Toy Story presentkasse, utan också ett nagellack i nyansen Timbleberry, en mascara, en påse vindruvor, mina favoritflingor, ett extrastort pack av tuggummin, filmen Raising Helen och, kröhöm, lite godis. Glömde jag nåt?
Target bara gör det, man kan inte göra nåt åt att man alltid slutar upp med en massa oplanerade inköp.
Nu tänker jag gå ut och springa i mina splitternya löparskor, mina än så länge oanvända Victoria's Secret yogabyxor och en löpartopp jag just klippte av prislappen på.
Det har utlysts vindvarning för idag, fick jag just höra av the cleaning lady, men eftersom det inte är tornadovarning borde jag vara fine.
Thursday, September 29, 2011
Saturday, September 24, 2011
I see dead animals
Jag gillar att köra. Har egen bil och kör varje dag ganska mycket, vilket jag inte gjorde i Finland. Har lärt mig att byta filer utan problem och att merge into traffic. Det enda jag inte gillar med att köra här i USA är att man inte kan åka någonstans utan att se döda djur överallt på vägarna. Ekorrar, tvättbjörnar, harar, skunkar, kalkoner, piggsvin, you name it.
Körde barnen till skolan en morgon då jag bestämde mig för att räkna hur många överkörda djur jag passerar. Räknade till elva på en sträcka som inte är allt för lång. Allt som oftast gäller det små djur som ekorrar, men en morgon fick jag en smärre shock faktiskt; en hjort på vägen utanför vår neighborhood. Den såg inte överkörd ut eller nåt, första morgonen jag såg den trodde jag faktiskt för en sekund att den låg och sov.
Körde förbi den otaliga gånger per dag i ungefär en veckas tid och funderade varje gång om jag faktiskt måste kolla på den tills den blir uppäten eller förmultnar eller nåt. Det behövde jag ändå inte, en morgon var den tack och lov borta.
Har vant mig vid det redan. Man lär sig fort på vilka ställen det finns överkörda djur, så man vet var man ska väja åt vilket håll. Ännu har jag inte själv kört över nåt, men den dagen kommer väl också. Låt oss hoppas att det är en ekorre eller mus eller nåt och inte en hjort eller kalkon. (Har lärt mig att jag inte vill köra på en kalkon, för fjädrarna kommer att fastna överallt på bilen).
Körde barnen till skolan en morgon då jag bestämde mig för att räkna hur många överkörda djur jag passerar. Räknade till elva på en sträcka som inte är allt för lång. Allt som oftast gäller det små djur som ekorrar, men en morgon fick jag en smärre shock faktiskt; en hjort på vägen utanför vår neighborhood. Den såg inte överkörd ut eller nåt, första morgonen jag såg den trodde jag faktiskt för en sekund att den låg och sov.
Körde förbi den otaliga gånger per dag i ungefär en veckas tid och funderade varje gång om jag faktiskt måste kolla på den tills den blir uppäten eller förmultnar eller nåt. Det behövde jag ändå inte, en morgon var den tack och lov borta.
Har vant mig vid det redan. Man lär sig fort på vilka ställen det finns överkörda djur, så man vet var man ska väja åt vilket håll. Ännu har jag inte själv kört över nåt, men den dagen kommer väl också. Låt oss hoppas att det är en ekorre eller mus eller nåt och inte en hjort eller kalkon. (Har lärt mig att jag inte vill köra på en kalkon, för fjädrarna kommer att fastna överallt på bilen).
Thursday, September 22, 2011
Laughing with the 4-year-old
Varje torsdag kör jag Mykenna till hennes dansträning. Jag och James brukar vänta där och sedan brukar antingen Amy eller Ben komma tills danslektionen är slut. Efter det åker vi alltid ut och äter middag.
Gick på vessan med Mykenna innan vi skulle åka hemåt från restaurangen, och jag vet inte vad som var så roligt, men vi skrattade oavbrutet. Ben och James väntade utanför, så jag försökte skynda lite. Höll på att rusa ut genom dörren med Mykenna i famnen då hon fortfarande skrattande frågar om vi inte ska tvätta händerna. Klart vi ska. Satte ner henne på bordet där lavuarerna finns så att hon skulle räckas att tvätta händerna själv. Hon nästan kiknar av skratt och försöker säga nåt men får inte fram det för allt skratt, så jag börjar ju också skratta. Till sist får hon fram att hon snart kommer att falla in i roskisen! Hade inte märkt det, men det fanns ett runt litet hål i bordet bredvid lavuaren för pappershanddukarna.
Trodde att vi var ensamma på toaletten när det mitt i allt kommer ut en dam från ett av båsen. Vi båda skrattar ännu mer. Hon går ut men kommer tillbaka efter nån minut och säger "Your husband and your little buddy went to the men's toilet, just so you know", och går sedan ut igen. Mykenna och jag tittar förvånat på varandra en stund och sedan brister vi båda ut i gapskratt. Vi skrattar så mycket att jag måste vika mig dubbelt, och hon håller på att falla in i lavuaren för allt skratt. Vi kan inte gå ut för jag kan inte lyfta henne medan jag skrattar så mycket.
Till slut skärper vi oss lite och går ut. Där står Ben och James leende. De hade säkert hört allt skratt genom dörren. Ben berättar att han hade frågat kvinnan om det var en liten flicka och en... Sen avbröt kvinnan honom och frågade "...and a mom?" inne på toaletten. Ben hade också blivit så paff att han inte heller rättat henne.
Mykenna åkte hem i min bil och vi skrattade hela hemvägen också, åt roskisen och lavuaren och spindeln som inte fanns nånstans och den där kvinnan och åt allting bara.
Har fortfarande ont i magen.
Gick på vessan med Mykenna innan vi skulle åka hemåt från restaurangen, och jag vet inte vad som var så roligt, men vi skrattade oavbrutet. Ben och James väntade utanför, så jag försökte skynda lite. Höll på att rusa ut genom dörren med Mykenna i famnen då hon fortfarande skrattande frågar om vi inte ska tvätta händerna. Klart vi ska. Satte ner henne på bordet där lavuarerna finns så att hon skulle räckas att tvätta händerna själv. Hon nästan kiknar av skratt och försöker säga nåt men får inte fram det för allt skratt, så jag börjar ju också skratta. Till sist får hon fram att hon snart kommer att falla in i roskisen! Hade inte märkt det, men det fanns ett runt litet hål i bordet bredvid lavuaren för pappershanddukarna.
Trodde att vi var ensamma på toaletten när det mitt i allt kommer ut en dam från ett av båsen. Vi båda skrattar ännu mer. Hon går ut men kommer tillbaka efter nån minut och säger "Your husband and your little buddy went to the men's toilet, just so you know", och går sedan ut igen. Mykenna och jag tittar förvånat på varandra en stund och sedan brister vi båda ut i gapskratt. Vi skrattar så mycket att jag måste vika mig dubbelt, och hon håller på att falla in i lavuaren för allt skratt. Vi kan inte gå ut för jag kan inte lyfta henne medan jag skrattar så mycket.
Till slut skärper vi oss lite och går ut. Där står Ben och James leende. De hade säkert hört allt skratt genom dörren. Ben berättar att han hade frågat kvinnan om det var en liten flicka och en... Sen avbröt kvinnan honom och frågade "...and a mom?" inne på toaletten. Ben hade också blivit så paff att han inte heller rättat henne.
Mykenna åkte hem i min bil och vi skrattade hela hemvägen också, åt roskisen och lavuaren och spindeln som inte fanns nånstans och den där kvinnan och åt allting bara.
Har fortfarande ont i magen.
Baseball
I förrgår var det alltså baseball som gällde. Åkte med Emelie och två jättetrevliga tyska tjejer, som bor här riktigt nära mig. Vi hade seasontickets på elfte raden, så våra platser var otroligt bra!
Träffade också The Minnesota Twins maskot TC!
Min första baseballmatch är nog definitivt inte min sista! Det är så kul att gå på baseball och särskilt på amerikansk fotboll. Fiilisen på läktarna är super!
Nu är det bara hockey som saknas, och biljetterna är redan köpta! Så nu är det bara att vänta tills november!
Träffade också The Minnesota Twins maskot TC!
Min första baseballmatch är nog definitivt inte min sista! Det är så kul att gå på baseball och särskilt på amerikansk fotboll. Fiilisen på läktarna är super!
Nu är det bara hockey som saknas, och biljetterna är redan köpta! Så nu är det bara att vänta tills november!
Tuesday, September 20, 2011
Using my day off for being sick
Har proppat mig full med huvudvärkstabletter, glukospastiller, mirakelmedicinen Echinaforce, Strepsils och choklad. Är trött och hängig. I need a break.
Skulle bara kört barnen till skolan idag och ha ledigt resten av dagen, men James har fått nåt slags utslag, så jag åkte med honom och Ben till MinuteClinic idag på morgonen, och stannade sedan hemma med honom medan Mykenna var i skolan. Mary Jo hämtade Mykenna från skolan och så fort hon kommit hem med henne gick jag ner till the basement. Tog en varm dusch, drog på mig min gråa hoodie (! I know, är nog sjuk på riktigt), lade på TVn och kröp upp i sängen under min cozy blanket. Tänker låtsas vara den sjukaste ever för några timmar, sedan tänker jag bli mirakulöst frisk, och sedan ska jag ge mig iväg på en Minnesota Twins baseballmatch i Minneapolis! That's the plan for today.
Sunday, September 18, 2011
American football!
Igår kl. 12.29 på morgonen fick jag ett sms av några vänner som undrade om jag vill åka med dem på en Minnesota Gopher fotbollsmatch. OM jag vill! De hade två extra biljetter, så jag och Henna hängde på. Enda problemet var att de ville möta mig i downtown Minneapolis 1.30... Och här stod jag i pyjamas just på väg i duschen. Och det tar ca 40 minuter att köra dit. Men jag missar ju inte min chans till min första fotbollsmatch! Tvättade håret, sminkade mig, klädde på mig, plattade håret och kastade mig i bilen. Körde som en galning till Minneapolis och märkte att jag blivit en av de där människorna som sitter och skriker för sig själv när andra inte startar tillräckligt fort i trafikljusen, när de kör långsammare i omkörningsfilen än bilarna de försöker köra om eller när någon byter fil mitt framför dig när du just fått upp farten och du hamnar bromsa.
Att tävla mot tiden är inte det lättaste, men jag tog mig in till Minneapolis inte alltför många minuter för sent. Körde runt kvarteren i hopp om en parkeringsplats inte allt för långt från Hennas lägenhet där jag skulle möta de andra. Utan att ha tid att vara kräsen hittade jag den perfekta parkeringsplatsen. Förutom att den krävde fickparkering, vilket jag inte gjort en enda gång sedan bilskolan. Men här hade jag inte tid att tänka på det utan satte bilen dit perfekt på första försöket och kände mig otroligt stolt.
Vi hoppade direkt i de andras bil och åkte tillsammans till arenan, klättrade otroligt många trappsteg upp till den översta sektionen och så satt jag i publiken till min allra första amerikanska fotbollsmatch!
Detta var bland det roligatse jag gjort här! Och vem vann? Jo M-I-N-N-E-S-O-T-A förstås!
Efteråt stack vi till Panera Bread och åt middag, sedan plockade vi upp några andra och åkte för att bowla. Vi hade så mycket kul!
Att tävla mot tiden är inte det lättaste, men jag tog mig in till Minneapolis inte alltför många minuter för sent. Körde runt kvarteren i hopp om en parkeringsplats inte allt för långt från Hennas lägenhet där jag skulle möta de andra. Utan att ha tid att vara kräsen hittade jag den perfekta parkeringsplatsen. Förutom att den krävde fickparkering, vilket jag inte gjort en enda gång sedan bilskolan. Men här hade jag inte tid att tänka på det utan satte bilen dit perfekt på första försöket och kände mig otroligt stolt.
Vi hoppade direkt i de andras bil och åkte tillsammans till arenan, klättrade otroligt många trappsteg upp till den översta sektionen och så satt jag i publiken till min allra första amerikanska fotbollsmatch!
Detta var bland det roligatse jag gjort här! Och vem vann? Jo M-I-N-N-E-S-O-T-A förstås!
Efteråt stack vi till Panera Bread och åt middag, sedan plockade vi upp några andra och åkte för att bowla. Vi hade så mycket kul!
Wednesday, September 14, 2011
Cupcakes!
Ville göra nåt kul med barnen för en tid sedan, och bestämde mig för att åka till the grocery store och köpa ingredienser till cupcakes. James valde chokladsmet, Mykenna valde vaniljfrosting och jag valde rosa icing. What's gonna work; teeeamwork!
Medan James hade sin nap gjorde Mykenna och jag smeten och hällde den i hjärtformar och i enorma Mumin-muffinsformar jag hämtat från Finland.
När de nästan var färdiggräddade hör jag James från övre våningen. Han sitter i sin spjälsäng och säger glatt I'm done sleeping. Det är nästan två timmar tidigare än vanligt, men är man done sleeping så är man, i alla fall då det handlar om James.
Vi tittar på lite Mumin medan våra cupcakes svalnar. Sen sätter vi igång med att breda ut vaniljfrosting och dekorera med pink icing. Och hur kul var inte det! Här är resultatet. (Och kom ihåg att vårt cupcaketeam består av en 2-åring, en 4-åring och en 19-åring som aldrig använt amerikansk icing förut) ;)
Goda var de i alla fall!
Medan James hade sin nap gjorde Mykenna och jag smeten och hällde den i hjärtformar och i enorma Mumin-muffinsformar jag hämtat från Finland.
När de nästan var färdiggräddade hör jag James från övre våningen. Han sitter i sin spjälsäng och säger glatt I'm done sleeping. Det är nästan två timmar tidigare än vanligt, men är man done sleeping så är man, i alla fall då det handlar om James.
Vi tittar på lite Mumin medan våra cupcakes svalnar. Sen sätter vi igång med att breda ut vaniljfrosting och dekorera med pink icing. Och hur kul var inte det! Här är resultatet. (Och kom ihåg att vårt cupcaketeam består av en 2-åring, en 4-åring och en 19-åring som aldrig använt amerikansk icing förut) ;)
Goda var de i alla fall!
Sunday, September 11, 2011
10 years since 9/11...
Den 11 september 2001 var jag nio år och förstod inte egentligen så mycket av det som hände i NYC.
Idag är det tio år sedan terrosristattackerna mot the Twin Towers.
På morgonen åkte vi till kyrkan, och efteråt deltog vi i en flag raising ceremony.
Medan jag har varit här och detta datum har närmat sig har jag fått höra historier av min hostfamilj och bekanta om hur deras vänner eller släktingar befann sig i NYC medan det hände. Fick höra hur min hostmoms kollega fick ett samtal den 11 september 2001 av en kvinnlig kollega på någon av de övre våningarna av World Trade Center när planet störtade in i byggnaden. Det var den enda telefonlinjen som fortfarande fungerade. Hon ville bara säga hejdå åt någon innan slutet.
Min hostmamma ändrade sin businessresa till NYC dagen innan 9/11 eftersom någon nyckelperson inte kunde komma på mötet.
Alla jag pratat med har berättat exakt vad de gjorde då de fick höra om katastrofen. Alla minns varenda detalj av den dagen. Den har etsat sig fast i varenda amerikans minne och kommer aldrig att suddas ut.
Mina hostgrandparents till exempel hade just avslutat sin frukost och såg på Today Show medan de drack sitt kaffe. Mitt i allt avbryts programmet och de ser den mörka röken från the Twin Towers. Ingen visste vad som hänt, man spekulerade om det var ett passagerarplan som mist kontrollen, eller någon annan olycka. Mitt framför videokameran och framför ögonen på alla amerikaner störtar ett till plan i det andra tornet och alla vet att det inte handlade om en hemsk olycka utan om en terrosristattack.
Hela händelsen har bara kommit så mycket närmare på något vis, när jag fått höra personliga berättelser av människor som varit där, som känt någon som var där, som annors bara berättar om hur det kändes att uppleva detta...
9/11 har fått en helt ny personligare betydelse för mig, och jag är tacksam att jag fått vara här i USA idag och spenderat denna dag tillsammans med den nationen som drabbades.
Idag är det tio år sedan terrosristattackerna mot the Twin Towers.
På morgonen åkte vi till kyrkan, och efteråt deltog vi i en flag raising ceremony.
Medan jag har varit här och detta datum har närmat sig har jag fått höra historier av min hostfamilj och bekanta om hur deras vänner eller släktingar befann sig i NYC medan det hände. Fick höra hur min hostmoms kollega fick ett samtal den 11 september 2001 av en kvinnlig kollega på någon av de övre våningarna av World Trade Center när planet störtade in i byggnaden. Det var den enda telefonlinjen som fortfarande fungerade. Hon ville bara säga hejdå åt någon innan slutet.
Min hostmamma ändrade sin businessresa till NYC dagen innan 9/11 eftersom någon nyckelperson inte kunde komma på mötet.
Alla jag pratat med har berättat exakt vad de gjorde då de fick höra om katastrofen. Alla minns varenda detalj av den dagen. Den har etsat sig fast i varenda amerikans minne och kommer aldrig att suddas ut.
Mina hostgrandparents till exempel hade just avslutat sin frukost och såg på Today Show medan de drack sitt kaffe. Mitt i allt avbryts programmet och de ser den mörka röken från the Twin Towers. Ingen visste vad som hänt, man spekulerade om det var ett passagerarplan som mist kontrollen, eller någon annan olycka. Mitt framför videokameran och framför ögonen på alla amerikaner störtar ett till plan i det andra tornet och alla vet att det inte handlade om en hemsk olycka utan om en terrosristattack.
Hela händelsen har bara kommit så mycket närmare på något vis, när jag fått höra personliga berättelser av människor som varit där, som känt någon som var där, som annors bara berättar om hur det kändes att uppleva detta...
9/11 har fått en helt ny personligare betydelse för mig, och jag är tacksam att jag fått vara här i USA idag och spenderat denna dag tillsammans med den nationen som drabbades.
Thursday, September 8, 2011
My Laborday-weekend
FREDAG - State Fair Once Again!
På fredagen åkte Amy, Ben, Mykenna, James, grandma' Mary Jo, grandpa' Bob, Amys bror Bobby, hans fru Kelly och jag till the Minnesota State Fair. Åkte in vid noon och var hemma igen kl 11 på kvällen. En heldag på State Fair med andra ord.
Vi åt, åkte lite attraktioner, spelade lite spel, och åt igen. Och hade otroligt kul!
Vi åt, åkte lite attraktioner, spelade lite spel, och åt igen. Och hade otroligt kul!
Fried cookiedough är gott! Sött, men gott. Och surprise surprise äts det från en pinne.
Minidonuts! Dom är goda när dom är rykande heta!
Martha Stewart's cookies. Och den här gången köpte vi en hel bucket full! Kan säga att vi har liite kvar.
Fried fruit. Var lite misstänksam (okej,ganska mycket), men det var också helt okej. Vi tog en med mixed fruit, så vi fick jordgubb, körsbär, banan, persika, ananas och päron. På en pinne förstås. Bananen smakade som friterad banan på chinarestaurangen, jordgubben smakade lite konstigt, körsbäret åt James som älskar körsbär, och ananasen jag var mest rädd för var ganska god.
LÖRDAG - Houseparty and Bonfire!
På lördagen ordnade mina hostföräldrar ett houseparty och bonfire hos oss för alla sina vänner och deras barn, som alla är ungefär lika gamla som Mykenna och James. Vi grillade hamburgare, hotdogs, kyckling och jätteräkor till middag och grillade s'mores vid brasan på kvällen.
SÖNDAG - Shopping at MOA!
På söndag åkte Amy, Mykenna och jag till Mall of America, USAs största shoppingcenter. Oj vad jag älskar det stället! Vi köpte världens gulligaste faux furvest åt Mykenna! Vi stannade lite längre än vi tänkt (så som det alltid går när man shoppar) och åkte direkt därifrån till en restaurang för att möta Ben och James för supper.
Döm min förvåning då jag i provrummet möts av Unikkotapetserade väggar! Mina känslor var kort sagt blandade...
Efteråt åkte jag och Ben via ColdStone, en helt otrolig glassbar. Du kan blanda din glass med vad som helst, allt från godis till olika kexsorter till frukt och bär. De lägger glassen du valt på en kall marmordisk, häller på allt du vill blanda det med och rör om till en enda röra. Sedan fixar de en glassboll av det, slänger upp den i luften och fångar den med burken. Jag valde cookiedoughglass med cookiebitar, choklad, grädde och nåt annat, och jag kan säga att det var det godaste jag ätit! Jag menar, I love Ben & Jerry's, men det här är nära att slå dem! Vi tog med oss glassen hem, och Amy och jag satte på filmen Something Borrowed, tog varsitt glas vin och vår glass och njöt.
MÅNDAG - Laborday!
På måndag var det Laborday och jag körde första gången själv ner mot Saint Paul och Minneapolis, längs de fem-filiga motorvägarna till Katjas birthday slash Laborday party. Och det gick bra! Visserligen höll jag på att flippa ut när min gps halvvägs säger att batteriet håller på att ta slut, men jag hittade fram i alla fall. Utan extra sightseeing på vägen ;)
Vi hängde vid poolen, grillade bland annat ribs och njöt av den traditionellt sett sista sommardagen.
Gruppbild då alla redan gått hem och det blivit kyligare ute.
Subscribe to:
Posts (Atom)