Den 11 september 2001 var jag nio år och förstod inte egentligen så mycket av det som hände i NYC.
Idag är det tio år sedan terrosristattackerna mot the Twin Towers.
På morgonen åkte vi till kyrkan, och efteråt deltog vi i en flag raising ceremony.
Medan jag har varit här och detta datum har närmat sig har jag fått höra historier av min hostfamilj och bekanta om hur deras vänner eller släktingar befann sig i NYC medan det hände. Fick höra hur min hostmoms kollega fick ett samtal den 11 september 2001 av en kvinnlig kollega på någon av de övre våningarna av World Trade Center när planet störtade in i byggnaden. Det var den enda telefonlinjen som fortfarande fungerade. Hon ville bara säga hejdå åt någon innan slutet.
Min hostmamma ändrade sin businessresa till NYC dagen innan 9/11 eftersom någon nyckelperson inte kunde komma på mötet.
Alla jag pratat med har berättat exakt vad de gjorde då de fick höra om katastrofen. Alla minns varenda detalj av den dagen. Den har etsat sig fast i varenda amerikans minne och kommer aldrig att suddas ut.
Mina hostgrandparents till exempel hade just avslutat sin frukost och såg på Today Show medan de drack sitt kaffe. Mitt i allt avbryts programmet och de ser den mörka röken från the Twin Towers. Ingen visste vad som hänt, man spekulerade om det var ett passagerarplan som mist kontrollen, eller någon annan olycka. Mitt framför videokameran och framför ögonen på alla amerikaner störtar ett till plan i det andra tornet och alla vet att det inte handlade om en hemsk olycka utan om en terrosristattack.
Hela händelsen har bara kommit så mycket närmare på något vis, när jag fått höra personliga berättelser av människor som varit där, som känt någon som var där, som annors bara berättar om hur det kändes att uppleva detta...
9/11 har fått en helt ny personligare betydelse för mig, och jag är tacksam att jag fått vara här i USA idag och spenderat denna dag tillsammans med den nationen som drabbades.
No comments:
Post a Comment