Seriöst.
Breaking Dawn var bra. Jag gör ingen jämförelse med boken, obs. Men som slut på ett nio timmar långt marathon var den bra. Jag skrattade och grät under filmen. Jag höll på att svimma, vilket inte var så trevligt. Eftersom jag ju satt ner och inte hade någonstans att svimma, började jag hyperventilera istället, vilket var lite obehagligt det med. Men vad offrar man inte för en film man väntat på i ett år.
Så gott som alla salar i biografen visade Breaking Dawn. När vi marathonare under en paus i andra filmen gick ut i korridoren såg vi människomassor sitta och köa in till midnattsvisningen. Och då var det flera timmer tills den började. Kan säga att det var skönt att slippa det och istället mysa i biosalongen med Edward Cullen och ja, resten.
No comments:
Post a Comment