21 or nothing.

Jag vet att åldersgränsen för alkoholbruk i USA är 21 år. Klart jag vet det, det gör ju alla. Men oj hur svårt det kan vara att komma ihåg det i praktiken. Pinsamt värre när man glad i hågen beställer ett glas vin till middagen och servitören frågar efter ID. Just i den stunden, när det redan är för sent, kommer du ihåg att du plötsligt blivit minderårig.

Min hostfamilj, grandma' och grandpa', Amys bror och hans fru och jag gick på restaurang för att fira födelsedag. Fin, fancy restaurang med vita dukar, tygservetter och  flera uppsättningar av bestick (tur att man har etiketten under kontroll).
Vi beställde fördrinkar, och jag sade åt servitören att jag tar samma som Amy beställer.  Hon funderade en stund och beställde sedan en drink och ett glas vin. Samma här, tänkte jag, ända tills servitören frågar efter ID. Vadå ID, hann jag tänka för en sekund innan det slår mig: jag är ju minderårig nu för tiden. Kommer lite av mig, men sällskapet förklarar att jag kommer från Europa. Känner mig lite embarrased när jag ändrar min beställning från en drink till en cranberryjuice, samma som 4-åriga Mykenna tar.

Pinsamt? Ja.

De följande minuterna diskuterar mina hostsläktingar vems ID jag borde låna ;) Vi skrattar åt incidenten en stund, tills servitören kommer med våra fördrinkar. Han delar ut vinglas och drinkar, och cranberryjuice åt Mykenna som sitter bredvid mej. Ser i alla fall läskande ut, tänker jag fortfarande lite snopet, och funderar hur mina scallops kommer smaka ihop med cranberryjuice... Sedan kommer servitören över till mig och ser man på, ställer fram ett glas Chardonnay och en likadan drink som Amy beställde och säger lågmält: I checked your ID if somebody asks ;)

Ojdå. Så kan det också gå.