My day off

Tisdag. Ledig dag. Shoppingdag. Förutom idag, no shopping har jag bestämt. Behöver inte stiga upp 6.40, utan kan ta det lugnt på morgonen.
Vaknar klockan 7 av att James skriker på övre våningen. Halvsovande SMSar jag Ben en våning ovanför mig för att make sure att barnens grandma' faktiskt kommer till 7.30 så att jag inte behöver stiga upp. Yes. Somnar om, drömmer korta drömmar och vid 9.30 stiger jag upp.  Slöar, tvättar håret långsamt, fönar, plattar. Kommer ihåg att jag har en flaska apelsinjuice i kylskåpet vid baren, dricker ett glas innan jag går upp och äter frukost. Det är härligt tyst, de andra är ute på gården.
Bestämmer mig för att köra ner till Stillwater, det är härligt soligt väder. Strosar på de små gatorna med livlig trafik, går i några butiker utan att köpa nåt annat än en ny plånbok. Väntar i trafikljusen på att få korsa gatan. Det blir grönt och plötsligt går det en tant bredvid mig som börjar prata med mig. Hon var inte beredd på hettan idag. Den här sommaren har varit så varm, ovanligt het. Visste jag att vädret här liknats vid Amazonas klimat i sommar? Tänka sig, Minnesota! Det visste jag ju inte. Vi skrattar lite, och sedan fortsätter jag längs de trevliga gatorna, blickar ut över floden och ser Wisconsin. När det blir för varmt går jag tillbaka till bilen och dess luftkonditionering.
Kör tillbaka mellan majsfälten, skruvar upp volymen tills det sprakar i högtalarna och sjunger med så högt jag kan. Missar mitt avtag, skrattar för mig själv och fortsätter sjunga.
Ser inget intressant och snart är jag tillbaka på den vägen jag vill vara på. Känner mig stolt över att jag hittat tillbaka från områden jag aldrig kört i förut. Tar 61 South och kör ner till ett café/lunchställe vid County E. Beställer en cookie med färgglada m&ms och en liten cappuccino den här gången, eftersom den jag hade to go senast var så stor. Men, min small cappuccino är exakt lika stor som den jag hade förra gången.
Så nu sitter jag här med min laptop, min cappuccino och min cookie och känner mig trött. Sitter ensam vid ett bord för två vid fönstret och solen gassar på min arm.



Stirrar ut genom fönstret framför mig. Parkeringsplats. Bakom parkeringsplatsen en väg och ännu en parkeringsplats. Target, butiken med allt du behöver. Allt från Edward Cullen-barbiedockor (Ja,det är sant!) till nagellacksborttagninsmedel och peanutbutter.Tittar ut genom fönstret bredvid mig och ser en parkeringsplats. Bakom parkeringsplatsen en väg och ytterligare en parkeringsplats. Golden Gym. Tänker att jag aldrig behöver gå dit eftersom vi har gym hemma. Tar en klunk av mitt kaffe. Det är hett, solen gassar och det blir bara hetare. Undrar om vi ligger vid 100 grader igen.
Ser människor komma och gå med take away-muggar i händerna och funderar på att köra till parkeringsplatsen på andra sidan vägen efter ett nagellack från Target innan jag åker hem...
Sitter, stirrar. lyssnar. Hör ljudet av den kostymklädda mannen som hamrar på sin laptop bakom mig. Hör en kvinna som utbrister Did you really?! med samma gälla röst som alla andra som säger Did you really?! här. Hör den lugna pianomusiken.
Bestämmer mig för att byta plats, det är för varmt där jag sitter.
Nu kan jag se den kostymklädda mannen och huvudet på kvinnan med det gälla utropet som är så vanligt här. Nu ser jag också en stor skylt med texten Walmart, som jag inte sett förut, trots att jag kört förbi den så många gånger.
Solen speglar sig i datorskärmen och jag ser mig själv.
Är trött, pianomusiken gör mig vemodig. Tankarna flyger överallt och ingenstans. Stirrar på texten på skärmen och funderar varför jag skriver så långt. Skriver och skriver utan att komma med nåt intressant. Men så får det vara idag. Är trött och gör ju inget intressant. Skriver, stirrar, lyssnar. Pianomusiken blir sorglig, och passar inte alls ihop med de glada rösterna som rör sig ut mot dörren. Lyssnar, stirrar, skriver.

Klockan är 4.17, och räknar ut att den är 00.17 i Finland. Har inte jetlag, tycker det känns konstigt att det är natt hos er. I Honduras är klockan bara 5.17, det känns normalt. Lever almost samma tid som Julia. I Sydney är det redan imorgon, Funderar om Melina ännu är där och känner mig lite efter i tiden. Blir snurrig av att tänka, och märker att den kostymklädda mannen är borta. De glada rösterna försvann för länge sen men pianon fortsätter spela sina vemodiga toner.

Kan inte bestämma mig om jag vill ha ett nytt nagellack. Har beslutsångest eller helt enkelt trött hjärna. Cappuccinon är slut, cookien var slut för länge sen. Det enda som finns kvar är den tomma pappersmuggen och min brända tunga. Det går inte att dricka take away-kaffe utan att bränna sig. Eller jag kan inte det. Funderar på att inte åka över till Target efter ett nagellack, av den enkla orsaken att jag knappast kan bestämma mig för vilken färg jag vill ha...

Sitter, stirrar. lyssnar. Bestämmer mig för att gå.

Efter ett nagellack.