Too smart for my own good

Jag har visat min smarta sida igen. Fick nytt batteri till min dator eftersom det gamla inte håller lika länge de lovade. Så det nya batteriet har legat på hyllan i några månader innan jag förra veckan tog mig i kragen och böt batteri. Lägger in det på nytt tre gånger men hälften sticker fortfarande ut på baksidan efter tredje försöket. Blir irriterad eftersom jag fått hemskickat fel batteri och tror att det kanske blir problem att byta det eftersom jag ju faktiskt fick det redan i mars... Följande dag marscherar jag ändå in på Best Buy och säger att jag fått fel batteri. Killen vid servicedisken tittar på det och säger sedan att jag fått ett batteri med dubbel kapacitet, det SKA stå ut på baksidan. Haha, wops.

Har också i nästan ett år trott att jag kommer bli Minnesotas nästa racerförare eftersom jag vid varje trafikljus lämnar alla andra bakom mig i ett dammoln. Men tyvärr fick jag reda på att det inte var jag som var bra, det är min bil som har 4-cylinders turbomotor. Inte för att jag exakt vet vad det innebär, men det kan vi ta en annan gång. Vet inte om det var bra eller dåligt att jag fick reda på det här. Tog nog lite på självkänslan ;)

För att inte snacka om att CC lyser med sin smarthet i min närvaro fast hon hemma i Sverige är klassad som dumheten själv ( puss CC! ;) ). Det visar en hel del om mig själv. Hur kommer det här med universitet att gå egentligen...? Kanske jag skulle stanna här och bekymra min hjärna med mindre svåra problem, som t.ex om jag borde omorganisera skorna i garderoben enligt färg, modell eller märke. Eller alla tre...

Fast vid en närmare titt är de redan organiserade enligt alla tre. Då får jag bekymra min hjärna med något annat, kanske var jag ska göra av med alla mina kläder då vår nya au pair kommer om 5 veckor och flyttar in i mitt rum.