Jag är sjuk. Så sjuk man kan vara utan att ha feber. Har haft förkylning i några veckor nu, vilket jag inte har brytt mig så mycket om eftersom jag fortfarande stått på benen. I Florida kändes allt lite bättre i solen och värmen, men när vi kom tillbaka hade det blivit ännu lite kallare här uppe i Minnesota och pang, förkylningen blev värre igen. På veckoslutet tappade jag rösten helt, totalt. Fick inte fram ett ljud. Så ursäkta alla kraschade skypedejter. Nu håller min röst på att komma tillbaka, så jag får fram några ynkliga läten här och där, men har ännu en lång väg att gå innan folk hör vad jag säger....
På måndagsmorgonen vaknade jag med igenmurade ögon. Fick inte upp dem hur jag än försökte. Som tur är hade Amy tagit ledigt från jobbet eftersom det var Mykennas födelsedag, så hon körde barnen till skolan. Låg hela dagen i sängen, slumrade till då och då och torkade bort all vätska som rann från ögonen som jag inte fick upp på hela dagen. På kvällen körde Ben mej till läkaren som konstaterade det jag redan visste, allvarlig ögoninflammation i båda ögonen. Låg däckad hela tisdagen också. Nu får jag äntligen upp ögonen, det är ju positivt. Hela förra natten låg jag dock vaken och hostade.
Körde trots allt barnen till skolan idag, men märkte genast att jag inte borde vara uppe och flänga. Mitt huvud känns enormt och jag blir trött av minsta lilla grej. Mitt problem är att jag aldrig medger att jag är sjuk om jag inte har feber. Jag ber inte om sjukledighet på grund av en allvarlig förkylning. Det borde jag. Jag borde veta vid det här laget redan, men nej.
No comments:
Post a Comment