...eller så uttryckte mamma det när jag berättade att jag failade mitt körtest. För det gjorde jag. Automatic fail, sa dom. Körde in i fel fil, haha. Inte mitt fel att uppkörningsgubben var så tjock att jag inte såg ett skvatt från sidofönstret, inkluderande alla skyltarna. Och inte heller det är mitt fel att man inte fick köra på riktiga vägar, utan det hela skedde på nån sorts körbana där man skulle låtsas att det fanns två filer. Lätt för mig att skylla på allt annat, haha! Men har jag haft körkort i två år redan, dessutom både finskt och internationellt, och kör här i USA varje dag av och an på landsvägar, sex-filiga motorvägar och livliga storstadgator tänker jag inte låta mig nedslås av en fet gubbe som inte vill ge mig ett tredje körkort. Den bästa delen var ju just det, att trots att jag blivit underkänd kunde jag hoppa tillbaka in i bilen och gasa iväg. Då skrattade jag.
Sen blev jag arg. På mig själv mest. Väldigt onödigt fel ju. Men också på gubben, kunde inte låta bli att sända sura tankar till honom och hans mage.
Åkte genast till Ida på lite tröstekaffe och lunch, så att jag fick avreagera mig, hahaha.
No comments:
Post a Comment