Sunday, February 12, 2012

This is it

Så jag satt och åt frukost med min hostfamilj (det blev omelett, om ni ville veta) när min hostmom började med "Soo, Jennica..." Visste på båda mina hostföräldrars ansiktuttryck att vi talar allvar nu. Gissade vad det var de ville prata om och jag hade rätt. "Det börjar bli tid för oss att fundera på en ny au pair nu.. Men först vill vi make sure att du inte kommer att förlänga ditt år?" De har skämtat om hur de ska få mig att förlänga ända sedan jag kom hit, och jag har alltid sagt att jag måste tillbaka och studera, men nu plötsligt var det på allvar. Satt tyst några sekunder då de fortsatte "Inte ens om vi ger dig mer betalt och du får din månad ledig i augusti och dessutom en månad att resa med CC och Ida?" Förstod att de verkligen hade pratat igenom det här, och jag visste inte vad jag skulle säga. Såg på min hostmom och hennes ögon var alldeles glänsande, varpå jag också ville börja gråta. För hur mycket jag än vill stanna kvar, hur rädd jag än är för att åka tillbaka och studera efter ett alldeles fantastiskt år här, så har jag lovat mig själv ett år av roligt, sen tillbaka och studera. Det hade varit annat om jag inte hade kommit in på Hanken. Men jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle klara det, så att sumpa den chansen är inte ett alternativ. Jag visste innan jag åkte att det kommer bli svårt att komma hem och ta sig i kragen, därför åkte jag på ett villkor och det var att komma hem efter att mitt år är slut. Så jag sa det jag sagt alla mina sex månader här, att jag inte kan stanna, måste hem och studera. Förklarade att jag lovat mig själv att åka hem och studera, och mina hostföräldrar sa också att de inte vill hindra mig från min utbildning. De sade båda två att jag inte behöver bestämma mig idag. Men jag vill inte dra ut på det, jag gjorde mitt beslut för sex månader sedan och jag håller mig vid det.

De förstår och respekterar mitt beslut. Så de sade att om jag nångång i mitt liv behöver ett år off igen är jag alltid välkommen till dem, inte via organisationen, utan privat. Och jag sade att jag antagligen kommer göra praktik i USA från Hanken, och att jag då kan komma och hälsa på dem, till vilket de sade att det måste jag göra.

Så nu är de slutgiltigt, min familj börjar småningom söka en ny au pair och jag får finna mig i situationen att jag kommer vara hemma i Finland igen om 7 månader. Svårt att tänka så, men så är det.

1 comment:

  1. Det är bra, Jennica, att du inte lät dig övertalas! Ben lovade åt mig att han skulle övertala dig att stanna ett år till men jag sa att han inte kommer att lyckas.

    ReplyDelete